Spöken i Halland

Då en i Halland vittbekant godsägare avlidit för ett tjugotal år sedan, var det många som sågo "spöken" där på gården. Bl.a. skulle den avlidne uppträtt och gastkramat en ryktare som tilltalat vålnaden. Vålnaden hade vid upprepade tillfällen förut visat sig för denne om aftnarne, godsägaren hade i livstiden brukat göra en daglig rond till ladugården. Spökena på gården tagas väl dock av "klokt folk" mäst från den skämtsamma sidan. En gång flera år därefter blev jag sannerligen överraskad då jag träffade en medelålders arbetarhustru, som då spökerierna fördes på tal, påstod sig ha haft "en syn" vid tiden för godsägarens bortgång, vid vilken tid hon varit tjänsteflicka på slottet. Då jag ännu hittils icke träffat någon person, som själv påstått sig haft en fjärrskådande syn av det slag som nu anfördes, blev jag ju mycket intresserad av att taga reda på alla detaljer, vilket hon gärna beredvilligt lämnade, bedyrande dess sanningsenlighet. Dessa äro som följer: Hon var tjänsteflicka på gården, som ovan sagts, då godsägare S. låg på sitt dödsläger. Man visste och anade slutet, men yr och ung som ovan anförda flicka var, tänkte han ej så mycket härpå, ej alls då han såg den märkliga företeelsen, godsägare S:s begravning, några dagar före hans död. En afton hade han stått i, eller passerat ett mörkt rum eller korridor, då han observerade ett starkt ljussken nere på gården. Han går till fönstret och ser i en klar belysning en likprocession göra sig redo och fara åstad. Han står som fastnaglad under tiden, varpå synen försvann. Efteråt framställde jag några frågor med följande svar. "Jag såg den så tydligt som jag någonsin ser med mina ögon." "Hade ni varit uppskrämd, gick i rädda tankar vid tillfället el. d?" "Jag visste väl att hr. S. låg på sitt sista, men hade ej varit rädd, och tänkte inte alls på något sådant vid tillfället." "Nå, då blev ni väl ordentligt rödd vid 'synen' och efteråt?" "Jag blev inte rädd. Det var där något stålligt, som när man ser en teater. Jag tänkte inte på att spinga och gömma mig. Efteråt blev jag inte heller rädd. Jag tänkte på saken som på en dröm. Då godsägaren verkligen dött, och jag såg hans avfärd till kyrkogården, kände jag emellertid igen en del detaljer. Efteråt har det varit mig ett minne av märkligare slag." Jag frågade om hon annars även sett några syner, haft uppenbarelser el. d. av något liknande. Därtill svarade hon bestämt nej.