Skogssnuvan och elden

Det stod en och mol i en skvalpa' mellan Ullasjö och Amböke. Det var kallt, och han hade tänt, och så kom skogssnuvan till honom på natten. Hon ställde sig vid elden och lyfte upp kjolarna och skulle värma sig. Men han tog en eldbrand och körde mellan benen på henne, och då sprang hon och skrek: "Skogfar! Själver svedde mig på firremirran!" Då ropte det i skogen: "Har du själv gjort'et, får du själv ha't." Hon kallade mjölnaren för Själver, för hon hade frågat, vad han hette, och då sa han, att han hette Själver.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1949: Hallandssägner. Göteborg. S. 40-41