Silverknappen och pipan

Vapnö skogvaktare var ute och jagade en söndagsmorgon. När han då kom till Nyårsåsen, steg en käring upp på en hall och ropade: "Så långt som detta ropet höres är smör och ost mitt för året." Skogvaktaren blev stående och tittade, han hade hört, att det gick att skjuta sådana, om man lade silver i bössan. Han hade en silverknapp i bröstvecket, och den stoppade han i bössan och gjorde sig i ordning. "Skjut inte, du har silver i bössan", sa käringen, "om du låter bli, skall du få en bok att läsa i och en pipa att blåsa i." Då gick han med på det och blev skickligare skytt än alla andra. Bara han blåste i sin pipa, kom djuren till honom.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1949: Hallandssägner. Göteborg. S. 145-146