Ljusegastar och bonden

Ljusegastar stod och lyste över pengar om nätterna. Så var det en bonde, som hittade på att han skulle ta pengarna ifrån gasten, så han gick ut en natt och ställde sig ett stycke ifrån och lyste. Han hade lagt två styver i spillningen efter en ko, och så hade han udden av en avbruten kniv i fickan. Det hade han ångrat, när han bröt av kniven, så det var ångerstål. Efter en stund blev gasten nyfiken och ville se, vad han lyste över. "Va ljuser du för?" — "För pengar", sa bonden. När gasten fick se tvåstyvern, sa han: "Var det något att ljusa för, nej, följ med mej, här är annat!" Han hade en stor kopparkittel full med silver, och när bonden fick se den, så kastade han sin kniv i. Gasten blev arg och sa, att han skulle ta bort den, för klockan var nära tolv, och han ville släcka. Efter tolv fick han inte stå där och lysa längre. Men bonden brydde sig inte om honom, och så måste han ge sig av.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1949: Hallandssägner. Göteborg. S. 107