Lieslaget mot djävulen

Det var en, som hade slagit, och när han hade kvälls-brynt, så sa han, att nu var lien så vass, så nu kan han slå skee med själve faen. Då kom den onde med ens och antog anbudet. Men den andre blev bekymrad, och när han gick hem, så mötte han en, som frågade, vad det var fatt, eftersom han såg så bekymrad ut. "Jo", sade han, "jag ska slå skee med faen i morn." Då sa den andre, att han skulle få en lie av honom, men han fick inte spåna och inte titta i eggen. Och så höstade de, och var gång de kom till andra ändan med skåran, så ville faen spåna. "Nä", sa bonden, "vi slån i dag och spånan i morn." Och bonden han slog, men faen fick spåna den ene gången efter hin. Men då kvällen kom, så kunde bonden inte låta bli att titta i eggen på sin lie. Då var det bara ett kindben efter en häst.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1949: Hallandssägner. Göteborg. S. 20-21