Långakärrsgastens skrik

Det var en de kallade Långakärrsgasten. Myringen sa de också. Honom var min farmors farfar ute för en gång. Han satt och brynte en kväll i hösten, och då skrek gasten, och han gav sig till att härma efter honom, men då kom gasten och följde med honom, tills han var hemkommen, och då slog han i dörren. Han brukade skrika mot väderbyte.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1949: Hallandssägner. Göteborg. S. 116