Ensamma gubbens stenar

På ett litet ställe i Asige var det väldigt stenigt och dåligt, men gubben där hade aldrig någon hjälp, utan han var alltid ensam med sina stora stenar. "Ta du nu där, så tar jag här", sa han, och så lyfte de de allra största stenar, som fanns. Folk sa, att han hade goenisse.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1949: Hallandssägner. Göteborg. S. 85.