Tomtens vrede i Stafsinge

Jag tjänte i Stafsinge. Det var på ett ställe, som drängarna fick stå och tröska om kvällarna jämt och säden tröt aldrig. De hade en tomte där, och folket satte ut en skål gröt till honom var kväll. Så tog en dräng och åt ur gröten för tomten en gång och gjorde något annat i skålen. Sen fick de inte mera säd än de själva skördade, för tomten flyttade därifrån.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1949: Hallandssägner. Göteborg. S. 90.