Tomtens gröt och vrede

Jag tjänte i Stafsinge. Det var på ett ställe som drängarna fick stå och tröska om kvällarna jämt, och säden tröt aldrig. De hade en tomte där, och folket satte ut en skål gröt till honom var kväll. Så tog en dräng och åt ur gröten för tomten en gång och gjorde något annat i skålen. Se'n fick de inte mera säd än de själva skördade, för tomten flyttade därifrån.

I Hallagård i Stafsinge kom en tomte och stönte och drog. De såg inte att han hade mer än en ände av ett halmastrå i ena munvikan. "Har du inte mer å bära, så behöver du inte stöna" var det en, som sa. Då vände tomten på sej, och då fick de se, att han hade en stor börda på ryggen. Men tomten ut med en fart, så porten höll på att ramla ikull, och han visade sej aldrig mer där.