Spöken vid prästgården

På 1820 talet spökade det en tid väldigt i Slöinge prästgård. Från landsvägen gick en uppfartsväg till prästgården. Man skulle genom tre stycken grindar, innan man kom fram. Det märkvärdiga började med att man hörde tydligen ett körande om kvällarna, först avlägset, såsom nere på landsvägen vid den nedersta grinden, men för varje gång närmade sig åkdonet allt mer och mer prästgården. Så höll det på omkring ett halvår. Husfolket hörde det och tjänarna hörde det. Då drängarna någon gång råkade säga högt: "här, nu kommer de igen," fingo de örfilar (av osynliga händer förstås). Så en kväll körde åkdonet fram och stannade framför stora trappan, två svartklädda mansskepnader trädde in i prostens ämbetsrum och stannade orörliga ett stycke innanför dörren. Dåvarande prosten Roselins talade, eller läste till dem, men de rörde sig ej ur fläcken. Då sändes bud efter adjunkten, pastor Arenius, som bebodde ett annat av prästgårdens rum. Inanna han trädde framför dem, begärde han få prästkappan. Denna befanns vara i kyrkan. En piga sändes dit för att hämta den. När hon återkom med den gick hon in i ämbetsrummet. Då veko skepnaderna åt var sin sidan, och hon gick mitt emellan dem utan att se dem. De ställde sig orörligta en vid var dörrpost. Då pastor Arenius, iklädd full prästskrud började läsa på främmande språk ur bibeln för dem, ryggade de tillbaka, och drog sig baklänges ut genom dörren. Pastorn följde efter. Skepnaderna skredo sakta över gårdsplanen utan att vända sig om, tills de hastigt försvann vid gårdsgrinden. Sedan den natten upphörde spökerierna alldeles i Slöinge prästgård.