Pysslingar och bröllopsspökeri

På ett ställe bodde det pysslingar under golvet. Så skulle de ha bröllop på stället, de lagade till mycket mat, och det var ett förskräckligt stök. Kvällen före bröllopet låg en av pigorna och inte kunde somna. Då fick hon höra pysslingarna: "I morn ska de ha bröllop, då får vi ha våra nya hattar på, och så sätter vi oss en emellan var gäst." Då skrek den minste: "Jag har ingen hatt, jag har ingen hatt." "Du får ta gamlefarsa fallehatt", blev svaret. En fallehatt, det var en gammal kasserad hatt.

Dagen efter var bröllopet, och hur mycket mat de än ställde fram, så försvann den, och ändå åt inte gästerna mer än vanligt. Då gick pigan och berättade för värdinnan, vad hon hade hört på kvällen. Värdinnan gick in i matsalen. "Hör du mä fallehatten", sa hon, "vad du är sylten, blir du inte mätt snart?" I detsamma kunde de se hela pysslingalägret, men det bar kvickt av med dem ner igenom golvet.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1949: Hallandssägner. Göteborg. S. 80-81