Olena och näcken

Det var en gång en tös som hette Olena Kristiansdotter. Hon var född 1815 och bodde hos sina föräldrar, som ägde en gård i Skogstorps by i Stafsinge. Så hände en dag, att en kalv inte kom hem med de andra kreaturen från utmarken en kväll. Olena måste ut att leta efter honom men kunde ej finna honom. På hemvägen skulle hon gå över en mosse, där det fanns en rätt stor vattensamling, som på den tida var nästan som en stor sjö. När Olena kom till sjön, fick hon se kalven stå på en tuva mitt i sjön. Hon såg ingen möjlighet att komma till honom dels för vattnet och dels för dyn runt om sjön. Hur hon funderade måste hon till sist bege sig hem, fastän hon så tydligt såg att det just var deras kalv. Hemmet låg en bra bit därifrån. När hon kom på gården, stod kalven där. Då hon berättade om vad hon sett i mossen, sade de gamle: "Åh det var näcken, som stod på tuvan och ville locka dig i fördärvet."