Necken vid bron

När jag var sjutton år, hade jag en dag varit i Lyngen i Okome och tagit städja och skulle flytta dit på hösten. Det var rätt sent på kvällen, när jag gick hem igen. Jag skulle ju över Ån (Ätran), det förstås, för den rinner ju mellan Askome och Okome.

Då jag kom på bron över ån hörde jag necken spela. Men jag tordes inte ställa fötterna efter spelet, för då hade jag fått dansa tills jag dött. Jag trodde först, att det var Okome klockare, som hade gett sig ut med fiolen, men så fick jag veta sen, att han inte var hemma den kvällen. Så det var nog necken. Men jag tordes inte ställa fötterna efter spelet, fast det var svårt att låta bli.

I Krogsereds sn var det slottöl en gång. På natten sen skulle det dansas. De hade en spelman, som hade lärt av necken. Frampå natten klämde han till med "älvastreket". Men det höll på att gå galet riktigt. Han kunde inte sluta spela och de andre kunde inte sluta dansa. De måste skära av "stråkarna" på fiolen till slut, annars hade de dansat ihjäl sig.