Nattens eviga vandring

Hoajakta hörs om nätterna. Det var en, som hade gjort något ont, och så blev han dömd att fara till Jesu grav och be om förlåtelse, men han kommer aldrig mer än halvvägs, för han har bara natten på sig, och han måste vara tillbaka före soluppgången. Därför måste han alltid vända om, när han hunnit halva vägen. Det låter som när de harvar på en åker, så det kallas också för leaharven.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1949: Hallandssägner. Göteborg. S. 25