Kvinnan och näcken

En kvinna, som fött barn, skulle inte gå över vatten, innan hon blivit kyrktagen, men så var det en, som måste gå och se efter kreatur, och då gick hon över en bro. Då kom näcken som ett ungt föl och ville ta henne på ryggen, men hon hade med sig en liten tös, som var döpt, och tog henne i handen. Själv var hon ju hedning.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1949: Hallandssägner. Göteborg. S. 31