Jens och Hoans jakt

Min morfar Jens var i Nattramshålan (en äng) och höstade gräs. Solen hade gått ner och det började bli rätt mörkt. Då fick han höra ett "oåsande" = (sjasande skravlande) ljud över sig. Dä va' Hoans jakt förstås. Jens "blaj" = (blev) rädd å sprang "ing" = (in) i "ängalåan (ängslada). Men när han "lan" = (låg) där, dåna det än värre över taket på ladan, å takåsen böjde sig neråt så långt, att den nästan rörde vid Jens, där han låg i höet. Men takåsen rök ändå inte av. För att få fred, tog nu Jens å snodde ihop hö till band, samt vira hö om en pinne å satte sen ihop detta till ett kors, som han hängde i takåsen. Sedan blev han inte oroad av Ho'ans jakt vidare.