Erland och hans uppståndelse

Gamle Erland i Yngered, han som doppade smörgås i göken och åt med sked, han dog två gånger. Först blev han sjuk och dog ordentligt som han skulle. Och husfolket trodde, att han var död. Han bodde i en kammare hos sina barn, som hade övertagit gården. Och de vore så säkra på att gubben var död, att de skickade sonen Manuel i väg till Askome kyrka för att ställa om själaringning.

Men så kom någon av dem att gå in i kammarn och då hade gubben vänt sig i sängen. Då blev det en uppståndelse. Bonden kom springande in till vårt – vi voro närmaste grannar – och jag fick ut den gula märren och kastade mig upp och red som själve tusan och red i fatt Manuel på Askome gärde. Så det blev då, som väl var, inte ringt för Erland den gången.

Gubben levde i fem år sen och drack många gökar. Han sa, att han hade hört vart ord de sa, då när de trodde han var död, hur de jämrade sig och ynkade sig, att han var död, och hur de talte om begravningen. Och han hade för sig, att han hade svarat dem också. "Ja sae ju te Er, att ja inte va döer."