Bortbytingen och trynet

Det var en bortbyting på ett ställe, som aldrig gjorde annat än åt, och missformad var han på alla sätt och vis. Så hade de slaktat en gång, och då slängde de på skämt till honom trynet av grisen, när han hade ätit allt det andra. Då sa han: "Jag är så gammal som topp och tuve och bark på träd, men aldrig har jag sett tryne på pölsa förr."

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1949: Hallandssägner. Göteborg. S. 54