Bortbytingen och höet

På ett ställe var det en bortbyting, som var krympling och inte gjorde något. Så skulle de köra hö, och då skulle dottern häva in höet, och det var besvärligt för henne, för hon var inte så stor. Då sa bortbytingen: "Vill du ta ut spetera i mina haser, så ska jag hjälpa dej, men du får inte tala om'et för någon människa." Sedan hävde han in höet, och det gick i en hast. Efteråt talade tösen med katten och berättade, vad som hade hänt, och då förstod de, vad de hade för en unge. Men jag minns inte, hur de blev av mä'n.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1949: Hallandssägner. Göteborg. S. 53