Vänskapslöften och spöken

Kållmans-Kaj sa (Berätterskan sjelf) hade i ungdomen en mycket god vän, Känna-Maja (vid Kärna i Burs), och de hade lofvat hvarandra, att de, lefvande eller döda, skulle vara med på hvarandras bröllop. Nå, Maja stod brud och Kajsa var med på bröllopet; men den nygifta dog ej länge derefter. Flere år derefter och ett par qvällar innan Kållmans-Kaj sa skulle stå brud och hon var ute i grannlaget för att taga afsked, hörde hon tydligt hur den döda vänninnan, men utan att visa sig eller skrämma henne, ropade tre gånger: »Kajsa, Kajsa, Kajsa!» (VI: i i 5) .
C. B. Östman.

Koncept till III: 583 finnes i R 625: 5, s. 115 (1866).

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.261