Trollhare och jaktäventyr

En gammal Bonde, som var skytt, hade många gånger under jagten försökt att komma åt en viss hare, hvilken han, i anseende till hans ovanliga gång i jagten utan de vanliga bugterna för hunden utan i rak linea milstals åstad, kallade för en trollhare eller »stajn-gajt». Som Bonden flere gånger förgäfves varit i håll med denne Trollharen och nu redan var äldre karl och ej orkade mera så raskt följa jagten — ty haren ville ju aldrig som andra harar bugta för hunden —, laddade han en gång bössan på sitt eget sätt, och bad sin son taga hunden med sig och ge sig af för att ändtligen knäppa den förargelige Jössen.

Nå, Sonen gaf sig till skogs, fick snart opp, och efter några bugter, kom han i håll och skjöt haren knall och fall i en hage närmast in till gården. Som det nu var så nära hemmet, brydde han sig ej om att »tar ut» haren i skogen, utan kastade honom på nacken, steg öfver hag-tunen till en åker straxt vid gården och var redan nästan i gård; då han tyckte att haren blef så tung. När han vände sig om, såg han— såsom det visade för hans ögon — att haren var blefven ofantligt stor och så lång att han räckte ända tvers öfver åkern bort till hag-tunen som han klifvit öfver. Jägaren blef då förskräckt, spottade för sig och kastade haren ifrån sig. — Då bar det af med ett förfärligt gny och dån i skogen, kan man tänka! — Bondens Son kom nu hem och berättade för Fadren hvad som händt, då Gubben svarade: »Ja, jag kunde ju tänka att det var en 'stajn-gait' — spirante marack!!» — Men Sonen blef en lång tid sjuk efter den jagten. — Slut.
P. Ronander. Th. Fr. Budin, pastor i Kräklingbo.

Bonden, Mjölbjergen i Roma, hade redan i Möllbjers hagen tagit ur haren och spisat hunden, och satt benen på kors och hängt haren på bössan — — lång, tung — — Bonden spottade, kastade bort haren och sade: »Packa dig af — —!» Då trollet ropade i skogen härmande:. »Packa dig af — —!» A. Bolin, Roma.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.207-208