Trollets skräckfyllda natt

Närmast Bara-berg var folket ofta oroadt af alla de stygga troll och Backe-rå som huserade i Berget. En Bonde, Ole Pehrson, var i synnerhet i en viss kammare i gården mycket oroad af Trollen, så att ingen meniska vågade ligga natten öfver der i kammaren. — Kom så en qväll till Bondens Gård en resande som medförde åtskilliga djur att visa — bland andra en Björn —, och begärde natt-qvarter af Ole Pehrson. — Denne nekade och sade den resande att han ej hade något sängställe till öfvers, utom i den der kammaren, der det ständigt spökade. Men Djur-föraren sade sig ej frukta sådant; utan lade sig om aftonen i god ro, men med sin björn jemte sig.

Wid midnatt kom ett troll in i kammaren med ett mennisko-lår i handen, blåste opp eld i spisen och stekte sedan detta. Djurföraren låtsade ingen ting; men då fläsk-lukten kändes, sprang Björnen opp och lade sin ena ram på den ohyggliga steken. Trollet ropte då: »Sjas, Kisse!» Björnen gnällde till och kröp undan; men åter så lade han ramen dit andra gången, och drog sig äfven då murrande undan, när trollet ropte »sjas!» Men vid tredje besöket, vek ej Björnen för Trollet, utan började de nu begge att slåss, länge och väl, tills slutligen Trollet måste fly på dörr med stort larm och rop.

En tid derefter gick Bonden och plöjde i sin åker vid Bara-berg, då Trollen frågade: »Har Ole Pehrson ännu den store Kisse!» — »jo», svarade Bonden; »och nu har hon 'kisslat' och fått sju ungar!» — Då flydde trollen och syntes alldrig mera i Bondens gård.
L. P. Hannell.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.117