Trollets känslor och pokaler

En gosse gick ned i marken att släppa hästarna; och då fick han se en gammal Gubbe, som gick och hängde upp en stor mängd Häste-ben på enes-buskarna, och deribland äfven ett par blåa Handskar. — Gossen bad då Gubben vackert: »Krä gode, Guffar ! gif mig isse handskar; — jag är fattig och har ej råd köpa mig några!» — Gubben skrattade åt honom derför att han kallade honom Guffar ; men grinade dervid så illa, att gossen förskräckt tog till fötterna. Hemkommen bad han pigorna gå ned uti hagen så kunde de få tillräckligt med »Kyt-bain» till »konar» som en Gubbe gick och hängde upp der. Men då de ej ville tro honom, såg han sjelf efter på samma ställe, då han sednare på qvällen gick dit efter hästarna igen, och fann der tvenne silfver-pokaler för sin räkning, der handskarna hade hängt. — Men Bonden, den gossen tjente hos, var snål, och han tog den ena pokalen från den fattige tjenaren; men om natten blef det ett så fasligt oväsende i gården — förmodligen af trollet, som gifvit Gossen pokalen —, att Bonden måtte lofva gossen få sin pokal igen. Men snålheten bedrog visheten: och Bonden gaf ej gossen igen sin pokal. Då blef det om natten ett än hiskligare lefverne af Trollet i gården: och nu fick gossen verkligen igen sin pokal; ty Bonden tordes ej afvakta Trollets tredje påhelsning.
O. Fr. Hartman.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.119-120