Trollens hämnd och skämt

En bonde var en mörk och stilla natt ute i sin »flat-äska» (ökstock) och »brandade» på Fardume-träsk; men som det snart började blåsa och hårdt regna, »stydade» (stakade) han sig i land och tände eld i en rishög för att torka sig. Bäst det var kom en gammal ful krokryggig gubbe fram mellan buskarna och ställde sig vid elden midt emot honom och värmde sig. Sedan de en stund stått och sett på hvarandra, sade troll-gubben: »Hva' haitar Däu? — »Jag haitar Sjalfvur», svarade bonden. Men då denne med det samma stack sin ljustra in i elden, frågade trollet: »Hva' skatt däu nå staika?» — »Rogur (rofvor)», svarade bonden. — »Daim vill ja' smaka!» sade då gubben. — »Hä skulu Er fa, Far!» lofvade bonden, hvarpå han drog ljustran ur elden, hvarest den blifvit väl uppglödgad och jagar den så i gubben, nedanför underlifvet. Då for troll-gubben af till skogs under ett hiskeligt brak mellan träden och under höga rop: »Haita rogur äi pungar to'!!» — Då skallade troll-röster från flera håll som frågade: »Hvaim har gitt Er daim?» — då gubben skrek: »Hä har Sjalfvar gärt !» hvarpå de andra skogstrollen genmälte: »Har Sjalfvur gärt hä, så far Sjalfvur bihaldä dä'!»
Lars Lindal.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.147