Troll-Oxens öde

Bara berg var i heden tid ett märkligt offerställe, der ännu offras och mycket vidskepelse föröfvats. Der på berget stod den för Hedningarne heliga Bara-asken, som var lika grön vinter och sommar, under hvilken Hedningar troligen fordom offrat. Då Bara-asken slutligen blef omkullgräfd och införd på Wisborgs-slottsgård, för att dymedelst utöda hedendomen, vissnade hon för alltid; och den kristnes vid Bara berget uppbygde kyrka föll samma natt neder och har sedan alldrig, oaktadt tvenne försök, på 300 (?) år kunnat återuppbyggas och fredas för Trollen i Bara-berg som hatade kristendomen och synnerligt klockljuden.
J. Levin.

Der på Bara-berg uppehöll sig i fordna dagar till de kristnes förargelse och deras skogars och åkerfält[s] förödelse en förfärlig Troll-Oxe som ofredade hela trakten. Månge hade försökt att förgöra honom, men alldrig någon hade lyckats deri. Hvar gång någon skytt förgäfves sköt på Troll-Oxen, skrattade det ständigt så illskefullt i berget. Sent om en qväll gick en rask Bonde öfver berget, som hade varit ute och släppt kreatur i marken, då han hörde underliga ljud ur berget. När han dervid stadnade och lyddes efter, så fick han höra Trollen derinne säga: »Den som skall skjuta Troll-Oxen på Bara-berg han skall ej vara naken, ej heller klädd, inte skall det vara dag, inte skall det vara natt och inte skall han rida, ej heller skall han gå.» — När Bonden hörde detta, red han en morgon bittida dit på sin Get-bock, lagade så att han inträffade på Bara-berg just i dag-skiftet och var dervid endast klädd i ett nät. När nu Oxen kom och Bonden skjöt honom nu så att han rullade många slag omkring och låg sedan död på stället; dervid sade Trollen i Bara-berg:»
L. Engqvist, skollärare i Lummelunda, f. 1829.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.117-118