Tigg-gubben och barnet

En »tigg-gubbe» gick fram genom skogen och såg då en karl, som stod och högg på en »pakke» (trä-kubb). — »Hvad skall det bli, du hugger?» frågade gubben. — »Ett barn i stället för det, en hustru föder i natt», svarade han, som stod och högg. — »Nå», frågade gubben vidare, »hvar bor hon då?» — »Jo, der eller der», svarades det.

På qvällen gick »tigg-gubben» till det nämnda stället, der hustrun ännu gick uppe, men hon väntade sig hvar stund. När då gubben i alla fall begärde, att få hus för natten, sade hon, att det väl var omöjligt i hennes ställning. Men gubben sade, att det då gjorde ingen ting, och så var han ju en gammal karl. Nå, han fick då ligga der på ugnen men hustrun låg i sängen och snart på natten födde hon barnet.

Vid midnatt kom der någon och bultade på dörren, då gubben öppnade och en karl steg in med något under armen. Men i det samma »njauste» (nyste) barnet; och gubben sade: »Gud hjelpe dig, mitt 'leila' barn!» — Men då blef han (den »Håle»), som nyss kommit in, arg och galen och smälde sitt trä-barn i »för-flej si» (öfre spis-stenen). Och der satt det sedan qvar förstenadt, såsom ett barn »att se» —; och dermed så for den Onde på dörr i brinnande fart (VI: 113).
C. B. Östman.

Koncept till III: 579 i R 625: 5, s. 113 (1866).
En tigg-gubbe gick i skogen, såg en karl, som högg på en pakke. »H:d skall det bli, du buggar?» — Till ett barn, i st. f. det en hustru föder natt. - Hvar hon bor? — »Der o. der.» T.G:n gick dit o. fick ligga på ugnen o. hustrun födde barnet. På natten kom ngn o. bultade på o. steg in. Då njauste barnet: »Gud hjelpe dig, mitt leila ban! sade G:n. Då blef den Håle (onde) arg o. smälde sitt trä-barn i för-fleisi o. satt sedan qvar der förstenadt, ss. ett barn att se. Och for derm. på dörr.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.62-63