Thorspjäsku och åskan

När det »thornar» (åskar) skapar sig »Thorspjäsku» stundom till ett kräk, t. ex. till ett får, och smyger sig så bland de andra in i »lamb»- huset. — Och barnen funno så engång, då de räknade fåren, ett till öfvers. De talade om det för »fålken», men man brydde sig ej om det. Men om en stund slog åskan ned uti »lamb»-huset, hvarest »Thorspjäsku» varit (VI: 118).
C. B. Östman.

När det »thornar» (åskar) säger man till barnen, att »Gud körer med guld-vagnen!» — När det engång »thornade» och hällregnade rätt dugtigt, satt en bondhustru i hus-dörren och sydde. Då ett qvinfolk dervid helt plötsligt syntes stå der ute i regnet, sade hon vänligt till henne: »Ah, stig Du in ginom douri (dörren) du!» — »Tack skatt Tu ha'», svarade denna, »men tag klippu (saxen) burt!» — Men då sade hustrun: »Ja så, är du en slik, så far då ned i den 'hola ajki'!» — Och der slog åskan straxt ned efter »Thorspjäsku» (VI: ii9).
C. B. Östman.

Det skall ej vara bra att en ungkarl ger åt en flicka till gåfva en sax, ty det anses vara en afvisning i kärlek, så att de aldrig kunna få hvarandra.

Koncept till III: 589 finnes i R 625: 5, s. 118 f. (1866).

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.159