Thor och bondens skatt

En bonde vid Grogarns i Östergarn, som var fiskare och en djerf karl, gick en qväll ensam nere på stranden vid Herrevik, som är fiskläge derstädes. Bäst det var såg han en stor herre, som kom honom till mötes. Denne begärde straxt af Grogarnsbonden att han måtte sätta honom öfver till östergarns-holm. — »Ja, gerna det», svarade bonden, »men det blåser bra i qväll». — »Gör ingenting», sade den obekante, »jag svarar för färden!» — Nå, de stego i båten. Men då bonden grep till årorna, blef han straxt tillsagd att icke »ro» (såsom vanligt) utan han skulle bara »hamna» (ro baklänges eller skjuta på årorna, ej dra' dem): emellertid gick det straxt hvitt om bogen, och inom en handvändning voro de också framme. Med det samma som den främmande sprang i land, blef det en förfärlig »syding» (stormsus) i luften, ja så att stickor och stenar dansade bonden omkring öronen och att han ingalunda kunde hålla ögonen öppna; och under detta var den okände försvunnen.

Men efter en stund stillnade vädret, mannen stod der åter hos fiskaren på holmstranden och så bar det tillbaka i land uti Herrevik på samma sätt och med några tag. Då frågade den resande herren den raske bonden hvad han ville ha' för besväret. — »Hvad skulle det vara värdt, ingenting», svarade denne. — »Ja», sade den obekante, »i morgon innan folk kommit ned på strandbacken kan du se efter i din båt!» och dermed steg han i en stor grann vagn, förspänd med två stora svarta hästar, och så bar det af uppför alla bergsbackar och tvärt genom skogen der ingen väg var, och det med ett förskräckligt dån och en sådan fart, att elden lyste om hela skjutsen: det var Thor, som gjort besök på Austrgarnsholm! — Men om morgonen derpå fann bonden en stor skatt af guldpengar uti sin båt.
Carl Chemnitz, d. y., fiskare i Visby, f. 18[16].

Koncept till IV: 564 i R 625: io, s. i (1871).
Bonde i Grogarn i Ö.g:n, djerf karl, såg vid stranden en herre Thor —, s. bad bli förd ut på Ö.holm — det blåste, gör ingenting, jag svarar f. färden — B:n fick ej ro, ut. skulle hamna (ro baklänges) var frank m. några tag. Th. försvans, und. det att syding o. stenarne röko om öronen. Hamnade tillb. Ingen betaln:g — Vagn o. sv:a hästar — det gick der ingen väg var. Morg:n inan folk kom ner — peng:r i båten.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.35-36