Spökhistorien om Kärringen

En gammal rik och snål Bonde var död i en gård, och allt sedan dess spökade det jemnt i Ny-stugan, så att alldrig någon tordes ligga der öfver natten. — Men en fattig kärring, som ej på annat sätt kunde få hus på natten, erbjöd sig dock att ligga der. Kärringen klädde af sig helt naken och skulle sofva, då det hastigt vid midnatt blef alldeles ljust i rummet och »trullet» kom »stamlandes» in genom dörren. »Trullet» som var den döde snåle Gubben gick fram till eldstaden, lyftade upp flisen, som askan och bränderna lågo på, framtog sitt der gömda penninge-skrin och började räkna: »Ett, täu, täin, maki!» - Men snart fick »trullet» ögonen på den förskräckta nakna kärringen, som satt der i en vrå, då han sade: »Jäst däu lif'nes? — hafva augu, hafva nasar, hafva mund, pattar — — ti-hi, hi !» (skrattade trollet till), och tillade slutligen: »Ha var gandu!!» (hvilket skulle betyda: att hon ännu vore duglig för manfolk); hvilket upprepades flere gånger. — Derpå flydde »trullet» på dörr. — När »folken» andra dagen upptogo flisen, funno de den dödes penningeskrin; men trollet visade sig alldrig mera i »nöj-stäuu» der i gården.
L. O:n Kallbjärga. And. Söderdal.

[I marg. står]:
Antiq:sk Tidskrift (K. nord. Old. sällsk.) 1849-51, Tredje häft. pag. 339. — — — »ganda-kelling» = hexa. Se: Iv. Aasen's Norsk Lex.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.249