Spökhästen vid Hau-Grönu

Då fiskaren en natt låg der och rodde in i »Hau-grönu», hörde han »granngifligen» att det i skogen starkt ropades: »Hau, hau, hau!» Och straxt efter förnam han ljudet af en häst, som i starkaste fart for fram genom vattnet och skogen uppåt Hau till så att det »dynade» i backen.
L. Hägur.

Koncept till III: 443 i S 40 m, s. 187 (1864).
Hau, hau, hau! hästen — dynade i backen — g. vattnet — — o. upp åt Hau (vid Grönu).

Tre man lågo olofvandes med brandbåt och jag-nät att fiska i HauGrönu. De hörde då att någon ropade: »Hau, Hau, Hau!» hvarvid ett spökelse red genom skogen och ned åt sjön så att de[t] gnistrade om hästskorna i strandstenarna och for norr ifrån tvärt öfver udden och öfver Hau-grönus hamn, så att det plaskade i vattnet; och så upp genom skogen åt Hau till. — Men de brydde sig om intet, fingo väl med fisk och hade ingen nöd deraf.
Lars Hägur i Bunge. f. 1792.

Koncept till III: 443 i R 625: 9, s. 17 (1868).
Hau! — — Tre man lågo för att olofvandes m. brand o. jagtnät fiska i Grönu, hörde de någon ropade: »hau, hau, hau!» ridande så att det gnistrade om hästskorna i strandstenarna o. for norr ifr. tvärt öfver udden o. öfver Hau-Grönus vatten plaskade i vattnet o. så upp g. skogen åt Hau till. Men de brydde sig om intet — ty det ett godt tecken f. fisket — arbetade m. fisket, fingo väl m. fisk o. hade ingen nöd deraf.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.282