Spelmannen och Trollet

Det spökade hos en Bonde, så att »folken» alldrig fingo någon nattro. — En rask speleman erbjöd sig då att fördrifva Trollet. Han kröp då om aftonen med sin fiol med sig in i ugnen. — ty öfver bränd lera kunde ej Trollet komma honom till skada. Bäst det var om natten, visade sig Trollet under mycket dån och oväsen: snart lyftade det undan spishällen, tog fram en himlande stor koppar-kittel, och satt så der och räknade sin silfverskatt. Nu började spelemannen spela i ugnen: trollet lyssnade, tyckte att det var roligt och började dansa på stugugolfvet; men straxt tystnade fiolen. Då häfde trollet en knäpp-näfve silfverpengar in till spelemannen i ugnen, då denne började spela och trollet till att dansa. Åter tystnade fiolen: trollet offrade åter ett par näfvar silfver-pengar. Då blef det straxt nytt spel och så en ny dans; och så gick det allt j emnt hela natten, tills solen började bryta, då Trollet låtit narra från sig hela skatten till spelemannen, och syntes sedan alldrig mera af der i gården.
And. Söderdal.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.247