Spådom och rädsla

O. L:n Nårs på Fårö (far) blef spådd af skräddare-hustrun Johanna Eklöf i Visby, att en af hans tre söner skulle få ega en stor ting. »Gården, då?» mente gubben, — »Nej, ett lefvande kräk, det han i början blir mycket rädd för, men han får det likaväl till slut.»

Nå, när sonen Olof Olsson, f. 1805, såsom 6 års gosse engång var ute på »Fita-gards-sande», för att ge »lamben», fick han der se en grann ko, som kalfvade, så att hon ännu hade kalfven bak: det var Har-fräuis ko! »Sårken» blef rädd och sprang i skogen. Men, om han i stället slagit kors eller kastat något kläde öfver kon och kalfven, hade kräken varit hans.

— Ännu har O. O:n, som är en fattig bonde, ej fått någon stor ting.
L. O:n Kallbjärga, O. O:ns bror.

Koncept till IV: io6 i R 625: 8, s. 121 (1865).
Skräddare-hustrun Joh:na Eklöf i Visby spådde O. L:n Nårs (far), att en af h:s tre söner skulle få ega en stor ting. — Gården då? mente gubben. — Nej, ett lefvande kräk, det han i början blir mkt rädd för, men får det till slut. — Nå, när sonen O. O:n, såsom års gosse, varit ute på Fita-gards-sande' för att ge lamhen, såg han ko, som nyl. kalfvat m. kalfven bak: det var Harfräuis ko. Sårken blef rädd o. sprang upp i skogen. Men, om han slagit kors ell. kastat ngt kläde öfver kon o. kalfven, hade det varit hans. — Ännu har han ej fått ngt stort kräk.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.183-184