Sömnsagor på ängen

På ängarna äro efter »Di Sma undar jårdi» ringar af nedtrampadt gräs, af en tre eller fyra alnars tvärdrag, hvarinom de Små finnas. — En karl hade engång lagt sig att sofva på ängen och just inom en sådan ring, då han i sömnen hörde någon som sade: »Han ligger på ugnsmunnen och jag kan inte 'komma bi' att sätta bröden in!» — Då sade en annan: »Kan du inte slå 'qvast-vatten' på honom?» och då svarade den första: »Nej, jag kan inte, för han har klippu (f.def. = saxen) bäi si'!» — Då vaknade bonden och trodde att han drömt; men han blef i alla fall rädd och kände efter i »lummu» (f.def. fickan) och fann verkligen att han hade en sax der, hvilken barnen hemma stoppat dit honom ovetterligt. Han gick då sin väg och hade ingen nöd. — Man brukar spotta i sådana ringar för att ej få skada eller ohelsa af dem (VI: 113).
C. B. Östman.

[ I marg. står]: Dessa ringar i gräset efter »di Sma undar jordi» kallas Sma-djefla-ringar.
Nils O:n Rämbs, f. 1794.

Koncept till III: 578 i R 625: 5, s.113 (1866).
Ringar eft. di Sma und. J:i i ängarne af nedtrampadt gräs, af en 3,4 aln: s tvär-drag, hvar inom de sma und. j:i finnas. — En karl lade sig att sofva derinne, då han hörde i sömnen någon s. sade: »han ligger på ugns-munnen, jag kan inte koma bi sätta bröd in». Då sade en annan: »kan du inte slå qvast-vatten på han!» — Svarade: »han har klippu bäi si'!» — Då vaknade B:n bonden, trodde att han drömt, blef rädd, kände i lumu o. fann verkl. att han hade en sax der, hken barnen lagt dit höö ovetterligt. Jag [!] gick då sin väg o. hade ingen nöd. (M. spottar i ringarna.)

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.82