Soldaten och trollet

Det var engång en stor Herre som hade ett grannt slott, i hvilket var ett rum, som alltid oroades af ett troll, som rustade der. Ändtligen ingick han aftal med en Soldat, som mot hederlig betalning åtog sig fördrifva trollet. — Soldaten lagade sig nu i ordning mot aftonen: han nedgräfde i en kolort trenne styckna små penningar, tog tvenne ljus och tvenne krit-pipor och gick in i det förtrollade rummet att vara der öfver natten. Nu tände han ljusen i deras tjockaste ända — ty man tror, att intet ondt då kan komma åt dem, d. v. s. släcka dem ut —, stoppade begge piporna med äkta god tobak och satte sig att läsa en gudelig bok.

Vid midnattstid hördes ett förfärligt dån utanför huset, och in kom en gammal Gubbe med ett stort ärevördigt skägg. Soldaten stiger då upp, bugar sig och bjuder troll-gubben att sitta ned på stolen på andra sidan om bordet; hvarpå han sätter eld på sin tobaks-pipa och bjuder Gubben den andra. Men dertill lät Gubben ej öfvertala sig; ty icke kan ett troll röka! I stället uppsteg Gubben och frågade: »Men, hvad hart däu hjär till gärä?» — »Jag sitter här och aktar på mitt gods», svarade soldaten. — »Nå, hvar hart däu da dä pallä?» frågade Gubben. — »Kom och gå med mig så skall du få se», sade Soldaten. De följdes nu begge två ut för dörren (Soldaten med pipan i munnen för att dermed skydda sig för trollet), och han tog nu upp ur ko-lorten de ditlagda styfrarne, hvarvid trollet yttrade: »Hvad är dä' för lort; hm, kumm u ga med ini', skatt däu fa se hvad ja' har!» Då gingo de åter in i rummet, och nu började Gubben väga på en stor sten-häll i det flislagda golfvet och upptog der snart en stor koppar-kittel. Soldaten stod en stund och såg derpå; men tog så hastigt fram en stor »tåll» (slöjd-knif) och rännde den uti trollet och sprang derefter ur rummet.

Om morgonen gick han med husets egare åter dit: de funno då en stor kittel full med guld och silfver samt ett ofantligt stort refben, i hvilket »tållen» var fastsittande. — Trollet syntes sedermera alldrig till i slottet, och Soldaten fick af Herren en hederlig belöning.
A. Söderdal.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.320-321