Smör och moralisk lycka

Den ena bondhustrun i en gård fick alltid snart smör, då hon kärnade, men hennes grann-qvinna fick det blott med största svårighet. Denna frågade den förras lille son hur hans mor bar sig åt med kärningen och gossen berättade, att hon satte ett litet knyte under kärnan, läste:

»Smör i byttor, smör i spann,
Smör i bunkar alla!»

och kärnade så några tag, hvarmed hon hade så mycket smör hon ville. Hon fick af barnet också låna det lilla knytet, begagnade det på samma sätt och fick grufligt med smör! Men, sedan hon i tysthet gifvit gossen knytet igen, talade hon om allt för sin man; och så satte de allt smöret ut i nystugan.

Om natten bultade det på dörren och bonden gick upp och öppnade: der ute stod en karl (»den Håle»), som lofvade dem samma smörlycka. Men Bonden gick först in i stugan och talade med sin hustru, som låg i sängen och blef grufligt förskräckt. Och genast kastade de allt smöret ut för dörren, då bonden sade: »Ta' det, som hörer dig till, men jag vill inte ha' annat än det, som Gud ger mig.» — Men ändock fingo de ej sämre Smör-lycka än tillförne (VI: 107).
C. B. Östman.

Koncept till III: 572 i R 625: 5, s. 107 (1866).
En grann-hustru fick straxt smör, men den andra alldrig. Den sedn. frågade d. förras lilla son, som talade om allt o. berättade, att modren satte ett litet knyte und. kännu o. läste: »smör i byttar, — Smör i spann —, Smör i bunkar alle!» —, kärnade så några tag o. så hade så mkt smör hon ville. — Gaf (Hon) knytet igen i tysthet o. talade om allt f. mannen, o. de satte allt smöret ut i nystugan. Om natten bultade det på, B:n gick o. öppnade: der ute stod en karl (den onde), s. lofvade dem sää smör-lycka. Men B:n gick in, talade m. hustrun s. låg o. blef förskräckt, kastade ut allt smör för dörren o. sade: ta' det, s. hörer dig till, m jag vill inte ha' anat än det Gud ger mig. — Och fick behålla deras förra smörlycka.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.222-223