Skönheten och ormarna

En rik bonde dog och lemnade efter sig enka och trenne barn, tvenne stolta söner och en mycket vacker dotter, som för sin skönhet var slägtens stolthet och mången ungkarls bästa ögonmärke. Men snart vardt flickan blek och sjuklig samt förunderligen hög-magad. Detta spordes snart, föranledde mycket styggt tal, bedröfvade innerligt modren, men harmade isynnerhet de begge stolta bröderna. Hvarför dessa en gång, då de arbetade i skogen och väntade att systern skulle komma till dem med mat, beslutat att taga lifvet af deras skämda syster för att sålunda släcka sin harm och slägtens skam. Men de väntade länge på middagsmaten, ty systern kom ej; hvarföre de slutligen måste gå åt hemmet. De funno då systern, hvilken »ormnidrorna» kastat sömn på — för att komma i vattnet och dricka, liggande i djup sömn vid en källa i skogen, blek och eländig; och de fingo då se rätta orsaken till hennes tillstånd, ty den ena ormen (»orm-nidran») kröp efter den andra ur den oskyldiga flickans mun, och flera krälade kring henne i gräset, der hon låg, och ville i källan för att dricka vatten. — Hjertängsliga och ångerfulla läto [de] först »nidrorna» (ödlorna) krypa ur henne, väckte henne sedan och — förde nu bröderna henne hem, der hon snart tillfrisknade fullkomligt, och all sorg förvandlades så i glädje.
Christina Östman, Garda.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.537-538