Skeppsgubbar i strid

Då engång ett fartyg eller s.k. »ny-bygge» å Wisby skeppshvarf stod på stapel, hölls som vanligt vakt om nätterna vid fartyget att detsamma ingen skada skulle ske af onda menniskor. Men detta fartyg var ej nybygdt, utan det skulle nu blott repareras eller förbyggas. — Sjömännens tro är, att hvarje fartyg har sitt rå eller s. k. »Skepps-Gubbe». Midt om natten förmärkte vakten ett förfärligt larm med skrik och höga rop och liksom en vild täflan och strid mellan tvenne varelser om bord och i rummet af fartyget. — Snart blef oväsendet så förfärligt, att man midt i natten skickade upp efter fartygets skeppare. — Denne nedkom och förstod snart hvad som påstod: det var nemligen en strid på lif och död mellan fartygets »Gamle och Nye Skepps-Gubbe» eller rå.

Emellertid fortfor striden med största häftighet, och de uppmanade skepparen att afgöra hvem af dem, som skulle rå om fartyget. — Denne sade då, att han tyckte bäst om, det den »Gamle Skepps-gubben» finge råda om fartyget och att den nye måtte fara sin väg. — Knapt var det sagdt, förrän det nye rået med rop och skrik och ett förfärligt skratt flydde från fartyget till skogs; och der med blef straxt allting tyst och stilla om bord.
Bernh. Sundahl, Skeppare, f. 1810.

[I marg. är tillskrivet]:
Den gamle Skepps-Gubben påstod, att han följt fartyget med lycka all dess tid; men den Nye Skepps-Gubben invände att han från skogen nedföljt i det nya träd-virket.
B. Sundahl.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.226