Skeppets strandning och kamp

Ett stort skepp hade st[r]andat ute i »Stor-Sudret». Lasten, som var hampa bärgades, och skulle köras till Wisby af Bönder. Allt gick bra tills de många lassen hunnit upp mot Gardrungs i Stenkumla; då stadnade hästarne för första lasset och sedan alla de andra fororna. Oaktadt man slog på rätt obarmhertigt, så stadnade dock hästarne tvärt, flämtade, voro helt täckta af skum och stallade blod. Då tog en Bonde, som var Löfboms mormors far, som var förman för fororna, betslet af en häst och såg derigenom: då såg han nere i diket åtta stycken »små fålk», af hvilka somliga drogo och andra sköto på en liten qvarterslång vagn, höljd af ett svart bår-täcke med fransar som släpade efter på marken. — Nu slog man på hästarne och kom ändtligen med stor svårighet vidare, men orkade ändock ej längre än till Gardrungs, der de hvilade öfver natten.
J. Löfbom.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.87