Skeppets lyckosamma förebud

Då engång ett fartyg från Gotland låg på Köpenhamns redd och väntade på vind, hörde en matros i ruffen spelet i full gång, liksom då man lättar ankar och skall gå till sjöss — pallarna i spelet föllo och spakarna slamrade, alldeles såsom spelet gått för full hifning. Matrosen och de andra sjömännen som ock voro vakna i ruffen hörde allt detta och förundrade sig, då den samma Matrosen öppnade skjut-»låken» (skiaut-luka) på rullväggen, och tyckte sig då se en skugga skrida förbi; och med det samma bulltade det på kajut-dörren. — Genast korn Skepparen opp ur kappen och sade att vinden var god, och han nu vill[e] gå till segels, hvarf öre de genast skulle lätta ankaret. Vinden var ock gynnande och förde fartyget lyckligt hem till Wisby — det var sålunda »rå» eller »åtvarsel», som förespådde skeppet denna lycka.
J. Wallin.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.288