Sjukdom och förlåtelse

Ringvida-Ståffu (på Fårö) blef engång sjuk sedan han under strandvägen kastat sitt vatten i skogen, hvarefter han låg till sängs år och dag; och ej heller ville han för det onda ta' bot af »a kärling», som kunde ett och annat. — Men en dag uppkommo vid spis-stenen trenne små blå-klädda »fålk» och de nämnde hvarandra vid namn. Då förstod Ringviden att han på något sätt förtörnat »di sma undar jårdi»; och så fick »bota-kärlingi» göra för honom hvad hon ville. Hon tog då ett stop öl, lade deri en gammal kam och en silfverpenning, gick dit i skogen hvarest bonden hade stått, gräfde der ett hål i jorden, slog allt dit och bad »di sma undar jårdi» förlåta mannen om han gjort dem något emot samt återskänka honom helsan. Och när kärringen kom åter hem till bonden, vardt han straxt frisk och gick samma qväll till »Helgomannen» (fiskläget).
L. O:n Kallbjärga.

Koncept till IV: i lo i R 625: 8, s. 124 (1866).
Ringvida-Ståffu blef sjuk deraf att han kastat vatten i skogen, hear m. han förmodl. oroat de S.u.j., o. låg t. sängs år o. dag o. ville ej heller ta' bot af en »kärling», s. kunde ett o. anat. Men en dag uppkomo vid spis-stenen 3:ne små blåklädda, nämnde hvarandra vid namn. Då förstod b:n att han förtörnat de S.u.j. o. hustrun fick då göra h:d hon ville. Hon tog då i stop öl, lade deri en g:l kam o. en silfver-pen:g, gick dit mannen hade stått gräfde ett hål, slog allt dit o. bad de S.u.j. att f.låta mannen om han gjort dem emot s:t återskänka höö helsan. Och när hon kom åter hem, vardt mannen frisk o. gick såå qväll t. Helgomannen.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.72