Sjöormens kamp med valfisken

Då ett fartyg engång var på »valfiskeri» opp mellan Grönland eller Island, fick besättning[en] se huru sjö-ormen slogs med en valfisk. Men sjö-ormen var redan uttröttad; hvarföre, då han såg fartyget, han genast tog sin tillflygt ombord på fartyget, och reste sig opp långs med stormasten; och han var så lång att han räckte ända opp till märsen. Emellertid gick valfisken utanför skepps-sidan. Besättningen, som både fruktade för sjö-ormen och i hvarje stund befarade att den rasande valfisken skulle med sin stjert vältra kull hela fartyget, flydde ned i kajutan, läste och bad. — Men slutligen, då sjö-ormen något hvilat sig, gaf sig åter i sjön, och så till slåss igen med valfisken. — Emellertid blåste det opp en frisk bris, och skeppet kom lyckligt ifrån dessa Nordhafvens vidunder.
J. Wallin.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.206