Rollum-Gubbens fiskeäventyr

I Martebo-myr är ett träsk, som kallas Rollum, och som i fordna tider skall hafva varit bevuxit med skog — som det tros — för trädstubbar synas ännu på träsk-bottnen. Hela marken säges hafva sjunkit och blifvit ett träsk derföre att en Bonde vid Snaldarfve i Martebo och en annan vid Brusens i Weskinde, svor mot »sin-andra»: »Jag är ägare af jorden!» — Den ene Bonden hade tagit jord i sina skor ifrån hemmet, och svor nu ytterligare, »att, om det inte var hans jord som han stod på, skulle marken med skog och allt sjunka!» och skog och mark sjönk ock verkligen en Trettondedags-natt, och blef ett träsk. Och förmodas det att Rollum-Gubben har sin upprinnelse ifrån denna träta.

— Emellertid äro Rollum-Gubbens bedrifter många: när Bönderna äro ute och fiska, och det inte faller Rollum-Gubben in, så få de alldrig ett »fen»; men återigen så gifver han dem ymnigt, helst om de tala godt om honom och tidt nämna honom vid namn. Men ibland faller detta honom icke heller på läppen. En dag voro sex man ute och fiskade på träsket, och nu satt Rollum-Gubben der tydligt på en trädstubbe med en piska i handen. Den ene af Bönderna sade då: »I dag få vi visst godt fiske, för Rollum-Gubben sitter der!» men i detsamma försvann Rollum-Gubben; ty han måtte visst icke tyckt om detta. De fiskade nu; men ända till middagen fingo de ingen fisk, och ämnade nu att fara derifrån. Men i detsamma fingo de se något ovanligt uti rören: de lade då brådt ut sina nät, foro ikring stället och slogo i vattnen för att skrämma (»flåiga») fram fisken. De blefvo ock nu varse en »hapligt» stor fisk, som kom fram på nätet; men han for det tvärs igenom, och spelade så in i en liten vik. Bönderna satte nu tredubbla nät framför fisken, den de nu först riktigt fingo se, och det var en stor, stor Gädda! De då att slå i vattnet: gäddan for på nätet, men återigen tvärs igenom det tredubbla nätet.¹ Då blefvo Bönderna ledsna och sade: »I dag är det intet värdt att vi länger fiska !» och i detsamma hörde de någon som skrattade åt dem; och nu ville de alla fara derifrån.

Men då de nu alla rodde jemte hvarandra, fingo de se en stor myckenhet fisk, hvarför de åter på försök lade sina nät ut; och fingo nu så ymnigt med abborrar, att näten sjönko för dem. Och sedan måtte de lägga näten hvar som helst, så fingo de så mycket fisk de kunde önska sig och det hela dagen igenom. — Sålunda roade sig Rollum-Gubben med Bönderna den dagen — Slut.
J. Wallin.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.126-127