Prästen och drängen

Det var i fordna tider en Präst i Roma som var så helig att han kunde hänga sina handskar på »Sol-branden»; han kunde ock, då nattvards-gästerna trädde inför honom i altarrunden, se ned i deras hjertan och förnimma om de voro värdiga och beredda. — Engång hade en hans dräng gått ut på kyrkogården för att, klädd i ett lakan, skrämma pigorna. Gudsmannen blef af dessa utkallad för att mana bort spöket. Han frågade då syndaren om hans namn; men när denne teg, sjönk han ned till knäen. Wid andra frågan, då drängen ock teg, sjönk han ned till midjan; och då han äfven teg vid Prästens tredje fråga, sjönk han så djupt att hjertat kom under jorden. Då började drängen skrika och ropa och sade hvem han var. — Men Prästen sade då: »Nu är det för sent, ditt hjerta är redan under jorden och henne skall du till uppståndelsens dag tillhöra»; och dermed trampade han drängen på axlarne, och »satte honom så ned i jorden».
B. S. Löfstadius.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.275