Pigan och Nissen

På den stora ut-skogen mellan Rute kyrka och Hau, Bunge och Fleringe, hvilka af de södra gårdarne kallas Nor-skogen, har Norder-Gutarne sina kreatur till sams på bete, och Lam-sorkar gå der och akta lammen. — En Piga var så utgången i ko-skog eller att leta efter korna. Snart hörde hon ock »skälli» af sin ko, hon sökte, och hon gick då att ta' koen. Men allt som hon gick, så fick hon dock alldrig ögonen på koen. Hon gick och hon gick, skällan hörde[s] alltjemt före henne; men ingen ko fick hon se. Hon började då att sjunga för att ändtligen få tag på koen, men förgäfves; och hon var nu oppe emot Rute prästvägen, och kunde nu tänka att hon var kommen ut för något galet. Hon beslöt då att vända om; men just som hon vände om, kom det en stor häst rusandes tätt förbi henne ur skogen, hvaraf hon blef förskräckt; men hästen försvann straxt in åt tjocka skogen med förfärligt gnäggande, brak och gny — det var Nissen på Nor-skogen, en fruktad Skogs-byse, som vilsnade folk, skingrade boskapen och gjorde folken all oro. — Pigan fick sålunda gå hem utan sin ko, den gången. — Slut.
A. Söderdal.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.155