Pigan och Lauta-gubben

En piga var vid Lauters-stranden ute och »brandade» under »Bjerge'». Då hon slutligen drog »båttan» upp och gjorde eld för att lägga sig att sofva, ställde sig en gubbe der med förskinn, klådde sig framföre och sade: »Päika, villt Tu ha skarrt?» (Isl.= präktiga kläder). Men tösen var ej rädd, utan makade ljustran i elden, och när den var väl varm, slog hon den i gubben, som då for af med »knägg» och rop. Till skydd mot trollet tog pigan eld i brand-jernet och gick hem till Lauters.

Derefter voro drängarne från samma gård i skogen och »hjäggo vid». De hade hängt drick-byttan på en »knagge» (som skulle föreställa Lauta-gubbens penis), midt på en gammal »stumble», i hvilken de slagit ljustran. De hade brådt om, drucko »vattn» hvarest de kommo öfver och glömde bort drickbyttan. Men då de mot qvällen ämnade sig åt stranden, togo de dricke-byttan och ryckte ljustran ur stumblen, for Näcken (Lauta-gubben) af till skogs med rop och skri. — Då drucko drängarne med god smak hela qvällen och hade der af ingen nöd.
L. O. K.

Koncept till III: 144 i R 625: 3 (V), s. 32 (1854).
Piga skulle branda und. »Bjerget», då hon drog båttan upp o. gjorde eld att lägga sig sofva, ställde sig en Gubbe m. förskinn, klådde sig framföre o. sade »Päika, villt tu ha skarrt!» — P:n värmde ljustran, högg i h:m, for af m. knägg o. rop. — Pigan tog eld ni. sig ei [?] brand-jernet o. gick hem.

Derefter voro drängar i skogen, hängde dricke-hyttan på en stor stumble, på en knagge midt på stumblen, under hvilken ljustran satt, men drucko ej hela dagen. Om qvällen togo de byttan o. ljustran, då Näkken (Lauta-Gubben) for af. — De drucko sen hela vägen.

Konceptanteckning till III: 144 i R 625: 9, s. 7o (1869).
— — Skarrt? — — Näcken for af m. ljustran, s. drängarne funno i en stumle o. de hängde drickebyttan på en knagge midt på = (penis) — —

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.150