Pigan och de Små

På en äng var en rund ring nedtrampad i gräset; ty der hade de »Små under jorden» sin ständiga dans och förlustelse. En rask piga red en natt dit. De Små dansade då sin ring-dans, och en af dem stod midt i ringen och bjöd vin ur en silfverbägare. Flickan blef också bjuden; men dervid ryckte hon bägaren till sig, slog ut innehållet och flydde. Alla de Små förföljde henne nu och voro nära att upphinna henne; men då påminde hon sig att hon hade sina strumpe-band på sig. Dessa voro ju knutna (och det är ej bra då man är bland troll); hvarför hon skyndade att upplösa dem. Nu fick hon försprånget och kom lyckligt undan med sin silfverbägare, som ännu skall finnas i gården. Men hästen, på hvilkens länd något af giftet ur bägaren spilldes, dog snart derefter.
Elisabeth Bolin.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.102