Pestens fruktansvärda skörd

Pest-barnen gingo vanligen kring osynliga och utvalde sina offer för den förfärliga sjukdomen; men på en part vid Qvie i Heide såg man dem i källaren, en »Päikä» med qvast och en »Sårrk» med skopa; och de sade då huru många skulle dö der på parten: de dogo ock alla ut der utom en gammal kärring. Denna stod en dag ensam på gården och beskärmade sig deröfver att alla just på den »parten» skulle dö ut, och kom dervid i träta med sin grann-hustru, som stod inne på sin gård. Den förra tog då mössan af sig och kastade den in till sin grannhustru, som genast på en käpp kastade den tillbaka. Men dermed var hennes hus redan smittadt, och alla menniskor dogo nu också ut der. — Under sjukdomen var det alltid ett säkert märke, att, då den sjuke fick ett kors tecknadt i handen, vore det gifvet att de skulle dö. De sjuke gingo då sj elfve på kyrkogården och grofvo sj elfve sin graf; och när den var färdig, satte de sig på graf-kanten och väntade på döden under flitiga böner. — Folk stodo då på af stånd för [att] se deras affärd; och när de slutligen nöso, sade man till dem: »Gud hjelpe dig!» och dermed så föllo de döde ned i grafven; då man gick dit och kastade mull på dem.
O. Fr. Hartman.

»Pässt-barn», gosse och flicka, kommo med skyffel och qvast från Dämmba till Värkes på Fårö, m.m., m.m.
Jens Jak:n Båta, Fårö.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.232