Ovädersförebud på sjön

Stundom händer, att, då man står på däck och ser uppåt väderleken, då sjöfolket ligger och refvar på råarne, man tydligt ser en matros mera ligga på råen än man säkert vet kan finnas där: äro t. ex. 6 matroser uppe och refva, ser man grangifligt 7 ligga der. — Det modar att hårdt väder snart skall inträffa eller att fartyget snart skall mista någon man eller lida någon förlust eller motgång.

En qväll i mörkningen, då det började blåsa upp, varskodde en matros skepparen, att en liten gråklädd Gubbe med röd mössa gick i vandringen upp och ner. — Ingen vågade närma sig den hemske varelsen; men snart försvann han öfver relingen, och nu såg man honom med små knappa år-tag i en liten båt försvinna från sidan i den mörka natten; andra dagen, i den växande stormen, led fartyget skeppsbrått.

Det är också vanligt, att, då någon fara eller skeppsbrott hotar fartyget, bruka råttorna, qvällen förut, ge sig i land från fartyget, då det ännu ligger vid bryggan; ja, till och med, då det ligger på svaj ett stycke från land, ser man råttorna simma dit: detta har ej sällan den verkan af förskräckelse på sjöfolket, att de rent af öfvergifva fartyget och rymma sin väg för detta högst fruktade onda förebud. — Stundom upptäcker man en man ombord som ingen känner; hvilket, om det försvinner, betyder att någon skall dö ombord. — Ibland ser man ock en stor svart hund lunka om bord för om spelet; hvilket ock skall moda att någon dör om bord.
Bernhard Sundahl, Skeppare, f. 1810.

En liten grå karl gick och suckade 2 hvarf inom bords, stod en stund och såg på fartyget (tog sitt bylte med sig) och försvann. — Matrosen, Bogren från Bondans på Fårö, qvitterade prompt. Fartyget som lastade under Hunstäde, skulle gå till Pillau; det blef borta med man och alle.
O. Folström.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.287