Oden i Wisby natt

Oden skall hafva haft sitt tillhåll i källaren af ett gammalt öde-hus, som tillhörde v. Borgmästaren C. H. Lange vid Strand-gatan i Wisby, der han ständigt grufveligen spökade på alla vis: än gjorde han sig så stor att han kunde stå och med godt mak se in genom fönstren i trevåningshus, och åter så visade han sig helt liten. — Stundom, i mörka nätter, for han på sin dånande vagn med sina ramsvarta eldsprutande hästar genom stadens gator, då ingen menniska för lifvet vågade sig ut och bar det då ej sällan af ut genom någon av Stads-portarna.

Engång skulle en katl gå från Wisby till Hallbros i Westerhej de: han gick i mörka natten just och önskade att någon måtte komma farandes, med hvilken han kunde få åka. Bäst det var hörde han ett fasligt dån efter sig; och med det samma vardt han intagen i en dånande vagn, förespänd af svarta eldfrustande hästar och det bar af mellan himmel och jord, öfver gärdsgårdar, skogstoppar och allt, så att han snart alldeles miste sansningen. — När han uppvaknade, låg han i en »enes-buske», straxt vid sitt hem. — Och han hade så farit med Oden!
J. P. Enderberg.

[I marg. är tillskrivet]: En Bonde i Östergarn hade svurit falskt för att vinna jord. Som Bonden gick, tog Oden och förde honom bort genom luften i sin vagn och släppte ned honom igen just på det jordstycke, han falskeligen svurit sig till. Dervid blef Bonden kastad i en brunn; men blef räddad och förd till Presten, då han bekände sin falska ed, och dog.
B. S. Löfstadius.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.29