Nissen och kärringens vrede

En dag kom en liten grå-klädd gosse med röd mössa in till en fattig kärring och frågade om han kunde få tjenst der; men hon hade inga kräk och behöfde ingen tjenste-gosse. — Nå; om natten blef det ett fasligt väsen uppe på loftet. Kärringen slog då med käppen i taket och ropade »tyst!» Häröfver blef Nissen så förargad, att han slog ut en skål ärter på golfvet. När kärringen då hörde det, skyndade hon upp på loftet med käppen i hand. Då satt Nissen i vinds-gluggen, skrattade och for af sin väg. — Härefter korsade kärringen alla sina mjöl-kärl, tunnor och fat, ja, vinds-gluggen med; och sen syntes Nissen der alldrig mer.
Carl Sik.

Det hus Nissen är uti skall han födas, men då släpar han till hus. Stundom äro de så små att de ej orka bära mer än ett sädes-ax. Vid Nisse i Hablingbo var en Nisse, som hvar Thorsdagsqväll fick ett fat gröt, hvarföre han släpade dit sädes-ax, bland hvilka man alldrig såg ett »slåim-ax». Mot morgonen kom Nissen engång pustande under bördan af ett stort ax, då drängen sade: »Hä jär onaudugt däu gart u päustar u stänar, däu hart inti så mike' att bjärä!» — »Ja så», sad' Nissen, »har jag burit hejt förr, så kan jag väl u bjära hjär fran!» Och så blefvo folken i gården lika så fattiga som de förr varit rika.
J. Löfbom.

Koncept till III: 368 i R 623: 3, p. 459 v.
En Hustru, hv:s mor ännu lef de, fick besök af en gosse röd mössa o. grå kläder, s. ville söka tjenst der; m de hade inga kräk o. behöfde ingen tjenstegosse. — Om natten blef det buller på vinden: kärr:n slog m. käppen i taket o. ropte tyst! Nissen blef då f.argad o. slog ut en skål ärter. Så tog hon en käpp o. gick upp på vinden. — Då for Nissen ut g. gluggen, de korssade alla kärl o. gluggen; o. sen syntes nissen alldrig t. mer.
C. Sik.

Källa: Säve, P.A. 1959: Gotländska sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 12.). s.215-216